jolllis

Imorse väcktes jag vid halv 7 för att säga hejdå till min storebror som sticker till Barcelona för några månader. Gick upp, tog ett tuggummi, och ställde mig sedan bredvid de andra för att invänta min tur att säga hejdå. Tårarna kom så fort jag visste att nu är det snart min tur. Varför gråter jag över att han åker? Jag borde vara glad för hans skull och glädjas över att han får resa bort och lära sig nya saker och upptäcka nya platser, men istället så ser jag bara en familjemedlem som åker iväg härifrån. Iallafall så är det så jag ser det just nu. Men jag antar och försöker iaf inbilla mig att det är normalt. Jag önskar iaf han en trevlig resa och jag hoppas att han får vara med om många roliga händelser och att han träffar mycket spännande folk. <3

Idag är inte bara dagen då Jerre ger sig iväg, idag är även den dagen då min morfar begravdes för 5 år sedan. Att tiden har gått så fruktansvärt snabbt, helt otroligt. Jag tänker på dig morfar.

Så ifall jag är lite av banorna idag så har jag en anledning.

Nu när min bror åkt iväg så finns det en extra bil på parkeringen som är till för att jag skall använda den. Och det skall jag göra också! Började redan idag med att köra till skolan, snacka om att det var skönt att slippa skynda mig till tåget som jag vanligtvis får göra. Mamma, har du någonsin sett mig gå nerför backen i vanlig mänsklig takt? Det är då en väldigt sällsynt syn.

Jag ska strax åka och jobba, men innan det ska jag passa på att packa lite smått inför morgondagen. Åker ju till Skövdeland för att träffa Mr.B imorgon. Det blir ingen stor väska, jag ska ju bara stanna där 1 natt, men lite måste man ju ha med sig. Hehe. Man vet ju aldrig vad som kommer att hända och vad som sker dessa timmar jag är där. Surprise surprise.

Klockan tickar på som aldrig förr, dags för mig att få något gjort. Ha det gott.

Ciao.