jolllis

Just nu känns det som att jag kan ta mig an vad än världen har att erbjuda. Jag är hemkommen ifrån ett mycket jobbigt men dock ändå faktiskt skoj grupp-pass; Bodypump. Nybörjare som jag är, och som självklart älskar att sticka ut började självfallet med att göra dessa två saker. Han som höll i passet frågade ifall det var någon som var ny och inte hade testat detta förut och jag var ju snabbare än blixten att sträcka upp handen i taket. Dumt av mig tänkte jag efteråt då antagligen alla skulle kolla på mig sen och se vad för tokigheter jag gjorde som nybörjare. Men det gick fint och jag känner mig stolt över min prestation, även ifall koordinationer av diverse slag inte är min starkaste sida.

Imorgon står jag uppskriven på MRL = Mage, rumpa & lår kl.18.30 och frågan är ju ifall jag ska ta mig an detta? Just nu känns det så, men vad jag säger imorgon det är ju en helt annan historia. Jag hoppas att jag kommer ta tummen ur baken och iaf testa på det. Ingen tvång på att jag måste göra det flera ggr ifall det inte uppskattas. Inte sant?

Sami: -"Det ser ut som att du solat"
Jag: -"Det var faktiskt ett väldigt jobbigt grupp-pass"

Nu blir det jag som hoppar in i duschen och blir snygg och ren igen, och sen är det vi som sticker upp till systeryster (?) för lite satc hoppas jag. :) perfekt avslut på denna kvällen.

Ge mig en fiskelina och jag kan omvandla den till en nätverkskabel på ett kick. Jag har idag satt ihop min data helt själv, och som ni ser så funkar den utmärkt ;) McGyver släng dig i väggen, JOLLIS is in da house.

Det känns som igår men det var för betydligt längre sen. Känns hur skönt som helst. I remember it oh so clear; självförtroendet var inte på topp den tiden och att vistas ute var något som jag helst hoppade över. But now, it's all gone. Känns så otroligt skönt att det är påväg bort föralltid (iaf för nu) & jag måste bara passa på att tacka family&friends som ställde upp på bästa möjligt sett. Vad skulle jag gjort utan er?

Att min bror lämnar oss nästa vecka ger mig en klump i halsen. När vi idag pratade om det så var det som en stor tyngd på mina axlar och jag fasar inför dagen då det är dags att säga "Hejdå", även ifall vi kommer ses om 3 månader igen. Vi har kommit varandra så himla nära, vi har blivit vänner. Jag kommer sakna honom jättemycket.

Ne, detta är mitt 2:a långa inlägg för dagen, nu får det räcka. Nu ska jag halka in i duschen och sen få lite krubb i kistan (vilka ord hahah) ha det gott så höres vi senare.

Ciao.